Hem Mynt Kalender Auktion Bli medlem Om oss Kontakta oss
Information Integritetspolicy Stadgar Kåseri

Detta är en mynthistoria som är skriven av vår tidigare och bortgångne ordförande. Texten är tidigare utgiven i samband med klubbens 20 års jubileum och utställning på Kalmar Länsmuseum 1994. Kalmar Myntklubb tar inget ansvar för råd och synpunkter i texten då dessa är författarens egna.

Att investera i mynt

Investering i mynt är ett kontroversiellt ämne. Många samlare rynkar på näsan bara ämnet på tal och hävdar att mynt skall samlas av kärlek till föremålen och utan att snegla på den ekonomiska sidan av saken. När det kommer till kritan är emellertid nästan alla aktörer på myntområdet mycket intresserade av föremålens marknadsvärden och hur de kan tänkas utvecklas.

Vad är mynt egentligen ?

Myntens funktion är att vara betalningsmedel. Som sådana fyller de sin funktion under en begränsad tid. I äldre tider var mynt nästan undantagslöst så kallade "värdemynt", det vill säga att metallinnehållet motsvarades (åsatta) värde. 

Genom inflationens verkningar eller politiska beslut har cirkulerande äldre mynt successivt ersatts av nyare. 1873 fattades ett politiskt beslut att införa kronan som ersättning för riksdalerna. Under en övergångstid cirkulerade riksdaler och kronor parallellt. Eftersom bankerna tog emot riksdalermynt men lämnade endast ut kronmynt, bestod de cirkulerade mynten efter en tid endast av kronmynt. Vanligen sker utträngningen av äldre mynt via inflationen härjningar. Detta är vad som hänt med våra silverkronor som präglades fram till 1968 och som i dagens läge helt har ersatts av kopparnickelmynt. Oavsett om politiska beslut eller inflation är orsaken till att äldre mynt försvinner ur cirkulation, blir resultatet att de äldre mynten i stor utsträckning smälts ned för att metallen ska kunna återvinnas. 

Vår svenska myntskatt

En liten del av alla tillverkade mynt har undgåtts att smälta ned. I äldre tider var det vanligt att gräva ner skatter i jorden eller att mura in dem i väggarna på hus. på så sätt har vissa äldre mynt bevarats till våra dagar. Under renässansen, med tidens nyväckta intresse, för de antika "guldåldrarna", uppkom intresset för de äldre mynten som historiska dokument och konstföremål. Bibelns berättelser och studiet av de antika skriftställarna skapade ett intresse för antikens personligheter. Augustus lät skattskriva "hela världen", Nero lät bränna Rom och Titus lät förstöra Jerusalem.

Hur såg dessa kejsare ut? Genom att skaffa sig ett mynt respektive regent kunde man ha deras porträtt lätt tillgängligt. Intresset spred sig även till svenska mynt. Johan III lät beordra inköp av äldre svenska mynt vilka med tiden kom att utgöra grundplåten till Kungliga Myntkabinettet. Olof Rudbecks försök att visa att Sverige var kulturens vagga bidrog också till att öka intresset för vår "lysande forntid". 

Drottning Kristina var en av en rad svenska kungligheter som samlade mynt. Självfallet var samlandet av mynt i äldre tider ett privilegium för ett litet fåtal. Ett trendbrott skedde emellertid 1873, då Svenska Numismatiska Föreningen bildades. Kanske var det en slump att föreningen bildades det året, men mer troligt är att bytet av myntsystem (från riksdaler till krona) som skedde samma år stimulerade intresset för det försvinnande riksdalermynten.

Något större antal myntsamlare fick vi inte i Sverige förrän efter andra världskriget och med framväxten av det moderna välfärdssamhället. På 1950 och 1960-talen var det många som, när de kom i kontakt med äldre mynt, lade dessa åt sidan för att spara dem. Det stora uppsvinget för myntsamlandet kom dock först på 1870-talet och har ånyo samband med förändringar i vårt myntsystem. 1971 präglades för sista gången ettöringar och tvåöringar samt stora femöringar. Samtidigt steg världsmarknadspriset på silver så att metallvärdet på våra silvermynt kom att överstiga de nominella värdet. Detta bidrog till att öka intresset för mynten och stimulerade många spara "ett från varje årtal och av varje kulör" innan de försvann. 

Läget i dag

Från hela Sveriges historia som mynttillverkande land finns mynt bevarande. Antalet bevarade exemplar är generellt sätt lägre ju äldre mynten är och ju högre valör (penningvärde) de hade. Dessa mynt ägs med vissa undantag av allmänheten. Det står var och en fritt att sälja av mynt man äger eller att fråga någon som äger mynt om man kan förvärva ett eller flera exemplar. Mynthandeln har ingen monopol på att köpa eller sälja mynt. Däremot har vissa personer, oftast kunniga myntsamlare, antagit utarmningen att syssla med mynt på heltid. Förutsättningen för att detta ska vara möjligt är att handlare åtnjuter god förtroende hos sina kunder. Med förhoppningen att kunna motsvara Dina förväntningar, vill jag har ge några tips om vad jag tycker det vettigt att satsa på. 

Vad gör mynt värdefulla?

För den som inte är insatt i ämnet kan det verka ett mysterium att vissa mynt är värdefulla och andra mindre värdefulla. Det finns emellertid fullständigt logiska förklaringar till myntens värde. Värdet bestäms av tillgång och efterfrågan. Tillgången bestäms naturligtvis (långsiktigt) av hur många som finns bevarade av respektive mynt. Efterfrågan däremot beror på många faktorer. Det viktigaste är hur konstnärligt högtstående (vackra) mynten är samt hur historiskt intressanta de är. 

Ett exempel på mynt som värderas högt för sitt konstnärliga värde är Gustav Vasas Svartsjödalrar. De tillhör inte de märkvärdigt sällsynta mynten, men anses av många vara bland de vackraste mynt som gjorts i Sverige. Dessutom är de äldst av svenska mynt i stort format och för många samlare början i en samling omfattande 1521 och framåt i tiden.

Mynt som har stark efterfrågan på grund av sitt historiska intresse finns det flera exempel. Blodsklippingar präglade av hertigarna Johan och Karl vid upproret mot Erik XIV tillhör denna grupp. Andra exempel är Olov Skötkonungs mynt (Sveriges första mynt) samt Gustav III:s 5-kopek präglad i Avesta som förberedelse för kriget mot Ryssland.

Andra faktorer som påverkar ett mynts värde är bland annat storleken, man kan faktiskt tala om ett "kvadratmeterpris" på mynt. Sällsynthet kan också göra ett mynt begärligt. Åldern har en viss inverkan på priset. Sist, men inte minst, är myntets skick av stor betydelse för priset. Liksom en bil, som är värdefull i nyskick men nästan värdelös i utslitet skick och med mängder av skönhetsfel, är även ett mynt dyrt i nyskick jämfört vad ett utslitet exemplar betingar. Om man ska satsa på ett fåtal mynt i nyskick eller flera mynt i hyfsat skick är upp till vars och ens smak och plånbok. Det finns många som tycker att man förlorar känslan av ålder om man satsar på nyskick av gamla föremål. De brukar hellre vilja ha ett exemplar som passerat många händer under sina dagar utan att för den skull cirkulerat tills de blivit utslitna.

Vad ska man satsa på?

De flesta myntintresserade väljer att begränsa sig till sitt eget lands mynt. Internationellt är antika mynt ett stort samlarområde. Många samlar också stora silvermynt så kallade Crowns från hela världen eller ett guldmynt från så många olika länder som möjligt. Tycker man att franska revolutionens och Napoleons tid är intressant, kan man med fördel samla på porträtt från regenter som är aktuella i sammanhanget. Försvunna statsbildningar eller mynt från olika europeiska kolonier kan också vara en spännande infallsvinkel. Är man konstintresserad, kan man välja att enbart samla renässansmynt eller barockmynt. Den som beundrar Karl XII bör kanske specialsamla hans mynt, eventuellt kompletterat med mynt från Turkiet från de år då konungen vistades där. Anser man att "det låg ett skimmer över Gustavs dagar" kanske man bör satsa speciellt på Gustav III:s mynt. 

Om vi koncentrerar oss på den svenska marknaden, kan vi anta att flertalet samlare även i framtiden kommer att samla svenska mynt. Något uppsving för kronmyntperiodens normalslitna mynt kan knappast väntas. Dessa mynt kommer dock även i framtiden att utgöra "inkörsporten" för många samlare och somliga mynt är en bristvara idag. Detta gäller främst 25-öringar 1874 - 1878, 10-öringar 1872 - 1891 och 1-öringar före 1895. Tvåkronor, framförallt dem med 80% silverhalt, kommer säkert även i framtiden att vara populära på grund av sin storlek och sitt gedigna silverinnehåll. Oskar II:s tvåkronor måste i dagens läge karakteriseras som "för billiga". De är nu cirka 100 år gamla stormynt i silver med vackra porträtt och vid en jämförelse med andra länders motsvarigheter, är våra Oskarstvåkronor jämförelsevis mycket billiga. Mellan 1970 och 1980 var prisökningen på de flesta mynt mellan 350 - 600 %. På alla marknader brukar en period av snabba prisökningar av en stagnationsperiod. Detta gäller även för myntmarknaden. Många mynt har haft ett relativt konstant pris under 1980-talet, för vissa typer har även ett prisfall noterats. Undantag finns. Plåtmynt och bättre sedlar har ökat rejält i pris under 80-talet. ser man på hela perioden 1970 - 1990 kan man konstatera, att mynt har varit en god placering som med bred marginal överstigit inflationen. Att värdestegringen normalt inte beskattas, gör kalkylen ännu förmånligare.

Vad kan vi vänta oss av framtiden?

1970-talets häftiga prisstegringar har följds av 1980-talets konsolideringsperiod. Mynt har blivit allt mer prisvärda i förhållande till andra varor för varje år som gått under 1980-talet. Många ovanliga och vackra mynt kan i dag köpas för "spottstyver". 200 år gamla porträttmynt (tillexempel 1/6 riksdaler Gustav III och Gustav IV Adolf) kan i dag köpas för samma pris som en hårklippning. Allt fler börjar upptäcka att bra mynt är billiga idag.

Många av dagens nya samlare är yngre välutbildade personer med ett starkt intresse för historia och vackra föremål. Kanske har de erfarenhet från antikmarknaden, och vet hur svårt det är att hitta antikviteter från 1500- och 1600-tal och blir glatt överraskade över att hitta så gamla föremål i mynthandeln. Kanske har de erfarenheter från konstmarknaden och upptäcker att konstföremålen i mynthandeln har en nolla mindre på prislappen. Flera av dessa samlare "hoppar över" nybörjarsamlandet av normalslitna mynt från kronmyntperioden och börjar direkt med antika mynt eller svenska från 1500- eller 1600-tal.

Om jag skulle våga tipsa om några områden där stigande efterfrågan och litet utbud kan medföra prisökningar, skulle de vara; 

  1. Porträttmynt från äldre regenter i storlek under riksdaler. Många halva- tredjedels- och sjättedelsriksdalrar samt markmynt har vackra porträtt och kan köpas från några hundralappar och uppåt. Trots det fördelaktiga priset är dessa mynt på intet sätt vanliga. 

  2. Medaljer med kungliga porträtt eller andra intressanta motiv från 1800-talet eller tidigare. Äldre medaljer är vanligen sällsyntare än mynt av samma storlek och ålder. Trots det är det oftast billigare.

  3. Välbevarade kopparmynt från 1624-1873. Koppar är en känsligare metall än silver. Trots att upplagorna ofta var stora har mycket få vackra exemplar bevarats till vår tid.

  4. Plåtmynt är en mynttyp som är unik för Sverige och historiskt intressant. Plåtmynten är världens största präglade mynt och därför efterfrågade även internationellt. Cirka 10.000 exemplar var kända, inklusive alla på museer, tills vraket av skeppet NICOBAR hittades utanför Sydafrikas kust häromåret. Skeppsvraket innehöll cirka 5.000 plåtmynt som alla var mer eller mindre frätta efter 200 år i saltvatten. Priserna har stigit under 1980-talet men mynten är ändå prisvärda vid jämförelse med äldre riksdalrar och dukamynt. Deras storlek och historiska intresse medger en potential för ytterligare prisuppgång.

  5. Bättre sedlar. Antalet bevarade sedlar från före 1930 är mycket litet jämfört med antalet bevarade mynt. Speciellt femmor från 1874 till 1887 och 1891-1906 samt tior från 1880-1906 är sällsynta. Högre valörer och privatbankssedlar från perioden fram till 1906 är alla rariteter.

  6. Årsset i myntverkets presentförpackning. Mellan 30.000 och 70.000 gjordes av varje årtal. De håller snabbt på att bli bristvara

Annonser:

Tonkin ABTonkin AB

Guld köpes - Stig Enström Smycken & Antikt

Mynt & Antikt i Mönsterås